Först och främst ska jag väl säga att det jag kommer skriva är positivt! :) Så att det inte missförstås av er som läser. Kom och tänka på det igår när jag var ute och gick med Zacharias. Långt innan jag var gravid, och innan jag kom ut med det, hade jag tappat kontakten med människor som jag umgåtts mycket med under min uppväxt och tiden på högstadiet/gymnasiet. Man kanske träffades på stan, på bussen, i affären och slängde ett par ord som Hej, hur är det? Och därefter gick man vidare. Himla tråkigt egentligen! Med tanke på hur mycket tid man spenderat med varann och hur roligt man hade! Vissa har man delat en stod del av sitt liv med!

När jag blev gravid och sedan kom ut med den glada nyheten så öppnades vissa kontakter upp igen. Började prata lite smått över internet {Ja, så är det ju nu för tiden! Tråkigt!}, småsaker om hur man mådde och så vidare. När Zacharias föddes och även senare när min systerson Malte kom började vi träffa gamla vänner som vi inte umgått med på evigheter. Dessa systrar har vi umgåtts med sen vi var små {våra föräldrar är nära vänner} men efter gymnasiet gled vi isär helt enkelt. Nu har vi träffats flera gånger tillsammans med våra barn och vi kommer fortsätta med det :) Det jag vill få ut av inlägget är att det är ganska otroligt egentligen vad ett litet barn kan göra :) Frågan är ju om man skulle återupptagit kontakten även om Zacharias inte fanns? :) Eller de andra bebisarna/barnen? Måste säga att det är himla roligt att det blivit så och jag hoppas att det håller i sig. Även med de som jag inte nämnt!

 

Sedan kan det även skapa motsatt effekt vilket är väldigt tråkigt! Att man istället glider ifrån vänner som man umgick med väldigt mycket, just för att man har fått barn och dom inte. Varför ska det behöva bli så!?