När Cornelia kom till världen

Natten till den 5:e augusti var inte något vidare. Zacharias vaknade flera gånger, det var varmt och jag var tvungen att springa på toaletten mer än vanligt. När han vaknade igen vid klockan 6 gick jag åter på toaletten för att kissa. Efteråt fick jag som starka menssmärtor (vilket jag fått ett par gånger tidigare). Jag reflekterade inte över det utan gick och la mig igen. Det försvann dock inte så en timme senare klev jag upp. Började ana att nått var på gång så jag packade det sista i BB-väskan ifall vi behövde åka in. Sebastian vaknade till och jag förklarade läget att jag var osäker men trodde det kanske var dags. Runt kvart i 8 började jag klocka värkarna eftersom de kom mer regelbundet och hade blivit mer smärtsamma. Under tiden plockade jag med disk och lite annat. Gick in till Sebastian i sovrummet vid halv 9 och sa att det var på riktigt. Hade haft värkar med 2 minuters mellanrum och de höll i sig runt minuten. Han klev upp och gjorde sig iordning. Vi åt frukost och ringde mamma. När jag hade fått i mig smörgåsen sa jag att det nog var lika bra att ringa förlossningen då värkarna hade börjat bli starkare och mer smärtsamma. Sebastian ringde in mormor som kom direkt och strax efter kommer mamma inrusande genom dörren.
 
Vi var inne på förlossningen runt klockan 9 och blev tilldelade ett rum där jag fick ligga ner. Inskrivning skedde halv 10, jag blev då undersökt och var öppen 4-5 cm så vi fick stanna :) Fick till slut den efterlängtade lustgasen och jag ville gärna försöka att hålla mig till enbart den. Runt klockan 11 gjordes en ny undersökning och jag var då öppen 6-7 cm. Det gick alltså inte lika fort som det gjorde med Zacharias :S Värkarna började bli betydligt jobbigare och smärtsamma så jag tog beslutet att ta epidural ändå. Anledningen till att jag helst inte ville var för att jag vid den förra förlossningen inte kunde gå på toaletten och var tvungen att ha kateter i 3 dagar :/ Ville inte att det skulle bli så den här gången! Efter en halvtimme läggs epiduralen och runt klockan 12 började värkarna bli lite mer kontrollerbara :P Jag stod mycket i gåstolen och började känna att värkarna ändrade karaktär. Barnmorskan kom in till oss igen och jag berättade då att det kändes annorlunda och hon sa att hon skulle komma tillbaka runt klockan 13 för att göra en ny undersökning på mig. Hon var tillbaka in lite tidigare än så, runt 12:45 och jag fick då en värk samtidigt som vattnet gick. Hon la papper inunder mig och lyssnade på bebisens hjärtljud, hon bad mig sen att lägga mig i sängen så hon kunde göra en undersökning. Jag fick under tiden en ny värk och kände då att krystvärkarna inte var långt borta. PANG! sa det och helt plötsligt kändes det som att jag behövde kräkas. Visste inte vad jag skulle välja när nästa värk var påväg, spypåsen eller lustgasen. Det blev till slut spypåsen samtidigt som jag fick värken. Det spände till och kändes jättekonstigt i trosan. Barnmorskan var samtidigt där och skulle ta av dom då vi såg att halva huvudet var ute! Hann inte riktigt förstå vad som hade hänt :P Barnmorskan slängde sig på larmknappen när hon fick syn på huvudet, men de andra hann inte in förrän vår bebis redan var född :P Inget slår det ögonblick då man först får se sitt barn som har legat i magen i 9 månader! ♡ Klockan 12:55 kom hon utfarande! 3800 gram tung och 52 cm lång. Ren och skör perfektion. Världens finaste lilla flicka! Sebastian klippte navelsträngen och gick senare ut för att ringa alla och berätta att det var klart. Under tiden blev jag undersökt och jag gick inte sönder nånting trots att det gick så otroligt fort på slutet :P och jag hade heller inga problem att gå på toa efteråt :D En halvtimme efter att vår fina lilla tjej var född kändes det inte ens som att jag hade fött barn! Mådde oförskämt bra! 3,5 timme tog det från att vi kom in tills hon var ute :) 1 timme snabbare än brorsan :P
 
Nu har vår lilla tös hunnit bli 12 dagar!! Tiden går fort! Hon är väldigt snäll, äter och sover mest men har några perioder under dagen då hon kan ligga och spana lite :D Storebror är väldigt stolt, men fortfarande känslig :/ Jag hoppas att han snart blir sitt gamla jag igen!! ♡ Förstår att det är jobbigt att behöva dela mamma och pappa med någon annan när han är van vid att få all uppmärksamhet :) Vår fina stora kille! ♡
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback