Hon helammas, men hon har fått prova ersättning vid två tillfällen. Första gången slutade det med magknip och en massa bajsblöjor. Andra gången åt hon lite grann men vägrade sedan flaskan. Det går bra att enbart amma henne och hon är nöjd med det och går upp i vikt :) Igår var vi ju på BVC och vi konstaterade då att vår tjej inte är så liten längre :P 4660 gram och 58 cm lång! Men både jag och Sebastian är ju långa så hon har ju att brås på ;)

 

Det är roligt att det börjar hända lite mer med vår flicka. Hon började le redan vid 3 veckors ålder och nu kommer dom leendena lite oftare :) ♡ Hon börjar vilja komma upp lite och titta, om hon ligger ner och är ledsen så nöjer hon sig ibland med att bara få komma upp och sitta i knät och se sig om :) Trots sin unga ålder har hon redan åkt på sin första förkylning :/ Zacharias blev ju dålig i helgen och hon någon dag efter. Nätterna har därför varit lite jobbiga nu då hon har svårt att äta pga täppt näsa. På dagarna fungerar det ganska bra, men hon hostar en del, nyser och ögonen rinner :( Får hoppas det går över snart! ♡

 

Det är ju inte bara Cornelias dag utan även Zacharias :) Han blir 21 månader och 2-års dagen närmar sig med stormsteg!! :) Var ju inte länge sen han var 1 månad... eller!? ;)

 

Natten till den 5:e augusti var inte något vidare. Zacharias vaknade flera gånger, det var varmt och jag var tvungen att springa på toaletten mer än vanligt. När han vaknade igen vid klockan 6 gick jag åter på toaletten för att kissa. Efteråt fick jag som starka menssmärtor (vilket jag fått ett par gånger tidigare). Jag reflekterade inte över det utan gick och la mig igen. Det försvann dock inte så en timme senare klev jag upp. Började ana att nått var på gång så jag packade det sista i BB-väskan ifall vi behövde åka in. Sebastian vaknade till och jag förklarade läget att jag var osäker men trodde det kanske var dags. Runt kvart i 8 började jag klocka värkarna eftersom de kom mer regelbundet och hade blivit mer smärtsamma. Under tiden plockade jag med disk och lite annat. Gick in till Sebastian i sovrummet vid halv 9 och sa att det var på riktigt. Hade haft värkar med 2 minuters mellanrum och de höll i sig runt minuten. Han klev upp och gjorde sig iordning. Vi åt frukost och ringde mamma. När jag hade fått i mig smörgåsen sa jag att det nog var lika bra att ringa förlossningen då värkarna hade börjat bli starkare och mer smärtsamma. Sebastian ringde in mormor som kom direkt och strax efter kommer mamma inrusande genom dörren.

 

Vi var inne på förlossningen runt klockan 9 och blev tilldelade ett rum där jag fick ligga ner. Inskrivning skedde halv 10, jag blev då undersökt och var öppen 4-5 cm så vi fick stanna :) Fick till slut den efterlängtade lustgasen och jag ville gärna försöka att hålla mig till enbart den. Runt klockan 11 gjordes en ny undersökning och jag var då öppen 6-7 cm. Det gick alltså inte lika fort som det gjorde med Zacharias :S Värkarna började bli betydligt jobbigare och smärtsamma så jag tog beslutet att ta epidural ändå. Anledningen till att jag helst inte ville var för att jag vid den förra förlossningen inte kunde gå på toaletten och var tvungen att ha kateter i 3 dagar :/ Ville inte att det skulle bli så den här gången! Efter en halvtimme läggs epiduralen och runt klockan 12 började värkarna bli lite mer kontrollerbara :P Jag stod mycket i gåstolen och började känna att värkarna ändrade karaktär. Barnmorskan kom in till oss igen och jag berättade då att det kändes annorlunda och hon sa att hon skulle komma tillbaka runt klockan 13 för att göra en ny undersökning på mig. Hon var tillbaka in lite tidigare än så, runt 12:45 och jag fick då en värk samtidigt som vattnet gick. Hon la papper inunder mig och lyssnade på bebisens hjärtljud, hon bad mig sen att lägga mig i sängen så hon kunde göra en undersökning. Jag fick under tiden en ny värk och kände då att krystvärkarna inte var långt borta. PANG! sa det och helt plötsligt kändes det som att jag behövde kräkas. Visste inte vad jag skulle välja när nästa värk var påväg, spypåsen eller lustgasen. Det blev till slut spypåsen samtidigt som jag fick värken. Det spände till och kändes jättekonstigt i trosan. Barnmorskan var samtidigt där och skulle ta av dom då vi såg att halva huvudet var ute! Hann inte riktigt förstå vad som hade hänt :P Barnmorskan slängde sig på larmknappen när hon fick syn på huvudet, men de andra hann inte in förrän vår bebis redan var född :P Inget slår det ögonblick då man först får se sitt barn som har legat i magen i 9 månader! ♡ Klockan 12:55 kom hon utfarande! 3800 gram tung och 52 cm lång. Ren och skör perfektion. Världens finaste lilla flicka! Sebastian klippte navelsträngen och gick senare ut för att ringa alla och berätta att det var klart. Under tiden blev jag undersökt och jag gick inte sönder nånting trots att det gick så otroligt fort på slutet :P och jag hade heller inga problem att gå på toa efteråt :D En halvtimme efter att vår fina lilla tjej var född kändes det inte ens som att jag hade fött barn! Mådde oförskämt bra! 3,5 timme tog det från att vi kom in tills hon var ute :) 1 timme snabbare än brorsan :P

 

Nu har vår lilla tös hunnit bli 12 dagar!! Tiden går fort! Hon är väldigt snäll, äter och sover mest men har några perioder under dagen då hon kan ligga och spana lite :D Storebror är väldigt stolt, men fortfarande känslig :/ Jag hoppas att han snart blir sitt gamla jag igen!! ♡ Förstår att det är jobbigt att behöva dela mamma och pappa med någon annan när han är van vid att få all uppmärksamhet :) Vår fina stora kille! ♡

 

Igår fick vi äntligen komma hem från BB jag och lilltjejen :) Vi hade bara tänkt stanna en natt men efter läkarundersökningen på tisdagen upptäckte läkaren att Cornelia hade ett litet blåljud på hjärtat, vilket gjorde att vi var tvungna att stanna. Självklart trodde jag det värsta när jag fick höra det :S men hon lugna oss och sa att det är vanligare än vad man tror. Redan då under morgonen hade hon haft flera barn med blåsljud. Vi fick gå och göra ett EKG på hennes hjärta och det såg fullt normalt ut! :) Sebastian åkte hem på eftermiddagen då vi bestämde att han skulle vara hemma med Zacharias. Han hade fått feber under måndagen och då kändes det lite extra viktigt att han inte skulle behöva vara utan båda sina föräldrar ytterligare en natt. På kvällen kom de upp och hälsade på, men det märktes på honom att han var lite sur på mig. Ville inte komma fram och säga hej eller kramas, men han var lite nyfiken på sin syster :) Fick i alla fall en stor kram när de åkte därifrån :) ♡ 

 

På onsdag morgon kom barnmorskan in och vägde vår lilla tös, hon hade gått ner 9% av sin födelsevikt, från 3800  till 3460 gram. 10% får de ju gå ner så får hoppas att hon ökat nu till nästa kontroll. Lite senare fick vi komma in för att återigen lyssna på hennes hjärta. Läkaren sa att det var näst intill obefintligt och att vi gärna fick åka hem :) Det gjorde vi mer än gärna :D Här hemma har det varit blandade känslor från storebror. Verkar väldigt stolt över att även vi har fått en bebis :) Ska gärna pussa, krama och ta på henne men ibland blir det tokigt :/ Han visar redan lite avundsjuka så vi försöker att hjälpas åt med lillasyster i möjligaste mån så han får både pappas och mammas uppmärksamhet. Under kvällen har det tyvärr blivit flera duster som slutat med krokodiltårar hos den lille herrn. Förhoppningsvis blir det väl lättare med tiden för honom. Det skär i mammas hjärta när vi måste skälla på honom så som vi fått göra idag :(

 

Imorgon ska vi upp till BB igen. Lyssna på hennes hjärta och även göra PKU-testet. Vi får hålla tummarna för att hon även börjat gå upp i vikt!

 

 

Nu är hon äntligen här, vår fina lilla Cornelia! ♡ Idag, den 5:e augusti klockan 12:55 kom hon till världen, och bråttom hade hon ;) 3800 gram tung och 52 cm lång. Världens finaste lillasyster! ♡